Den sista dagen år 2011

Muse får ha den sista musikrösten den sista dagen på året innan ett nytt år ska presenteras. Ett helt år, 365 dagar, 12 månader, 52 veckor har passerat förbi och det kändes nyss som om det var första januari år 2000. Jag minns den dagen så väl. Vi var hemma hos mina föräldrars bekanta och firade in det året då alla datorer skulle nollställas och andra oroliga saker som skulle hända när vi entrade ett nytt årtionde. Vi hade haft en underbar kväll då jag och en tjej till hade uppträtt till backstreet boys, ätit en god nyårsmiddag och haft det väldigt trevligt. När det började närma sig tolvslaget gick vi alla ut och inväntade fyrverkerierna. När de började avfyras målades hela himlen av färglada stänk och stjärnfall sattes på himlen. Jag stod vid min mammas famn och grät eftersom det gjorde ont i mina öron, och jag kommer väl ihåg att jag stod och höll för öronen. Ljudet var för högt och sedan minns jag inte så mycket mer. Jag var sju år gammal och skulle bli åtta år i mars. Det var tretton år sedan.

Nu sitter jag i min lägenhet, är nitton år och ska bli tjugo år nästa år. 

Detta år som kommer ska bli mitt år. Det är det året som jag ska bli min egna bästa vän. Lära känna mig själv, säga vad jag tycker och tänker, inte vara rädd, stå på mig själv, tänka efter vad jag vill göra i livet, göra saker som jag aldrig gjort förr. Det är mitt enda nyårslöfte som jag verkligen tänker hålla. 

Jag är verkligen nöjd med detta år. Jag fick äntligen ta studenten inför min fina familj som stöttat mig så otroligt mycket under åren. Jag fick springa ut från Kantzowskas portar och skrika ut av glädje att äntligen är skolåren över (både på gott och lite på ledsamt sätt) och äntligen får jag göra vad jag VILL. Inte styrt av någon annan, nu får jag äntligen välja själv vad jag vill göra. Att det skulle vara svårt att veta, visste jag inte då, men bara känslan av att vara fri gjorde mig lycklig. Jag är lycklig. 

Jag har genomgått en stor förändring i mitt liv och det känns fantastiskt. Jag kan äntligen känna mig som en i mängden, fast med en gnutta unikhet. Eller rättare sagt, jag är äntligen mig själv och inte någon annan som jag kände att jag var. Jag KAN välja andra saker istället för att jag var tvungen till att ha. Det är en sådan befriande känsla som inte går att beskriva i text. Bara i min tanke. 

Jag vill passa på att tacka så många i mitt liv att jag gör det i en text. Ni vet vilka ni är, och ta åt er.

Tack för allt stöd ni gett mig, älskat mig för den jag är och aldrig svikit från min sida. Ni är fan de bästa människorna i mitt liv och ärligt talat hade jag gått under utan er. Jag älskar er.

Jag ska börja detta år med att ta en dag i taget, låta det som faller in, får falla in och vara mig själv. Jag ska ge kärlek, skratt och stöd till de människor jag älskar och leva livet. Jag ska bara leva.

Leva, leva, leva.