Sitter i min systers kök uppe vid duvhällarna och dricker kaffe. Det är full fart på alla barnen, Elin dansar runt utklädd till en prinsessa, Liam diggar med i låten We found love med Rihanna och Alicia står i ett hörn och tjatar om att jag ska följa med ut och kolla på henne att hon lärt sig cykla. För någon vecka sedan så försökte jag lära henne, men det gick inte så bra och hon var ganska otålig och ville kunna på en gång. Hon sa också: Men moster, du kan ju inte bara släppa taget!! Jag svarade henne att det är så hon måste lära sig, och att det kommer gå jättebra. Men det slutade med att jag fick hålla i henne iallafall.
Jag tog en klunk kaffe, satte på mig mina skor och ställde mig utanför deras hus och väntade tills hon hade satt på sig hjälmen och tagit fram cykeln. Vädret gav riktiga höstkänslor, solen var på väg ned och det var kallt ute. Jag andades in friska andetag och sedan kommer Alicia och är redo att visa mig. Hon sätter sig på cykeln och börjar trampa. Mitt hjärta hoppade ett slag och började genast tänka: Kan hon bromsa!?!?!? och: akta staketet lilla vän. Men där på vägen, ser jag min fina systerdotter som har funnits i mitt liv i fem år, som jag har sett tagit sina första steg som helt plötsligt har lärt sig att cykla. Känslan var otrolig. Jag blev så himla rörd. När jag ser henne komma cyklandes mot mig, ler hela hon och hon är så stolt över att hon äntligen lärt sig. Jag själv är väldigt stolt över Alicia, hon är så otroligt duktig på allt och väldigt snabblärd. Mitt fina hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar