för några veckor sedan var jag riktigt deprimerad. jag ville inte göra någonting, jag var arg på fredrik, mamma, pappa, alla i min närhet, jag orkade inte göra saker, jag kände mig så jävla ful och misslyckad, jag slutade bara att "leva". jag var inte glad åt någonting, allt kändes halvhjärtat - mitt leende tillexempel. kände ingen glädje alls (vilket låter så himla hemskt nu när jag skriver ned det!), när någon berättade något så sa jag mest : aa, mm, okej, jaha osv. den som jag sårat mest (vad jag tycker själv) är fredrik. han har liksom stått ut med mig, i mina humörsvängningar, hur dåligt jag har svarat honom, snäst - varit en allmänt dålig flickvän och det skär i mitt hjärta över hur jag har behandlat honom så, när han har kommit och pussat mig i nacken, kramat om mig och sagt att allt löser sig, han har skojat och sagt roliga saker men jag har liksom bara varit ... tråkig. inte orkat.
och vad kan alla dessa känslor grunda sig i? jo. pengar. pengarna är det som har fått mig att må så innerligt dåligt, så dåligt att inte ha några pengar att jag inte ens vill kliva upp ur sängen och starta dagen. helt sjukt hur det kan påverka mig så mycket. för utan pengar kan man inte göra någonting, man kan inte handla kläder, inte köpa mat, inte tanka bilen, inte köpa fika till någon och hälsa på, inte åka och bada, inte gå på bio, inte köpa heminredning som ny tv, soffa, säng - ja ni fattar grejen!
och för att kunna göra dessa saker så är det någonting man måste ha va? jo jobb.
för några veckor sedan var jag riktigt deprimerad och det fanns en person som såg det. mamma. hon såg att jag inte var lika glad längre, att jag inte skrattade som förr, att jag hade blivit lite utav en annan människa som inte såg något hopp alls. hon tog ett långt snack med mig att man måste hålla hoppet uppe, för att kunna köpa saker måste skaffa jobb och förstå då vilken underbar känsla när man kan spara ihop till saker som man jobbat för? hon fick mig att inse så mycket, och jag promenerade hemåt med en lättnad från bröstet. jag har varit så glad sedan hon och jag pratat och allt har blivit så bra. jag är mycket lugnare, fredrik har märkt en stor skillnad, jag själv har märkt en stor skillnad på mig och jag bara är så lycklig. och visst, det finns fortfarande dagar man mår sådär, men en sjukt stor skillnad för några veckor sedan. nu har jag ett jobb på g, fixat jobbkläder idag, ska jobba själv nästa vecka (som jag har lite ångest över men TÄNK POSITIVT NATALIE) och ja, allt rullar på!!!
allt löser sig faktiskt. jag behöver bara öppna upp och prata när jag mår så dåligt, framförallt till fredrik. vilket jag oftast gör, men ibland är det svårt - ändring på det.
nya tag, nya utmaningar och ett stort leende på läpparna. kämpa natalie!!
