Smset handlar om att jag ställde in så mycket, tydligen, att den personen sköt upp att träffas hela tiden. Blev jätteledsen över att läsa det, eftersom jag skrivit och inte fått något svar alls. Tillbaka skrev jag förlåt och var inte alls meningen att det skulle uppfattas som jag inte ville ses, hade en hel del jobb och helst plötsligt var sommaren igång. Jag har knappt hunnit träffa mina närmsta alls.
Och jag började tänka, är jag verkligen en sådan person som ställer in hela tiden? Nej, jag är inte det. Jag är faktiskt INTE det. Jag vill träffa folk, TRO mig, jag vill finnas till för alla, jag vill sitta och prata och ha det trevligt! Men VAD ska jag göra? Jag har jobbat extra i två år snart och måste ta alla tider som finns = måste ställa in för att jobba. Jag lever så jävla osäkert ibland att jag inte vet hur vi ska klara hyran eller andra räkningar. I och med att jag pendlar så orkar jag inte träffa folk när jag slutar klockan åtta för jag är riktigt trött efter en heldag. Har jag jobbat flera dagar i rad och är en eller två dagar ledig så vill jag vila upp mig. Självklart vill jag träffa människor då, men i min takt. Jag hinner knappt träffa min lillebror förfan. Jag har så dåligt samvete för det, jag hinner knappt träffa mina systerdöttrar eller systerson.
Jag har varit så jävla snäll förr, gjort allt jag blivit tillsagd om och tvingat mig själv vara med ibland för att inte göra någon besviken. Istället för att lyssna på vad JAG vill egentligen. Jag måste börja göra det nu. Just nu vill jag fokusera på mitt plugg och nu är jag hundvakt i 8 dagar till. Och det vill jag vara. Förr var det alltid jag som hörde av mig till allt och alla och fick ofta nej till svar, idag har jag också en liten viss procentdel att jag hör av mig. Jag har tillslut fått nog och ORKAR bara inte höra av mig längre. Och om vissa tror att det är pga att jag har träffat Fredrik så är det fel, så här har jag känt LÄNGE. Blir folk för på så ryggar jag tillbaka. Det fanns vissa som ville vara med mig hela tiden och frågade hela tiden, jag hittade på saker om att jag inte kunde osv, och detta var när jag var liten.
Jag antar att jag är en väldigt konstig människa, som är väldigt bekväm av sig och det är jag. Men det finns vissa som försöker säga och göra saker åt mig ibland känns det som, och jag går alldeles för lätt med på det. Som om jag inte har en egen vilja till att göra vad jag vill.
Jag vet inte vad jag vill säga med detta inlägg. Ett förlåt till att jag har blivit världens sämsta vän på alla plan? En tjej som ändrades helt plötsligt? Förlåt. Jag är bara så utmattad och trött. Trött på jobb, trött på krav, trött på massor.
