Smset handlar om att jag ställde in så mycket, tydligen, att den personen sköt upp att träffas hela tiden. Blev jätteledsen över att läsa det, eftersom jag skrivit och inte fått något svar alls. Tillbaka skrev jag förlåt och var inte alls meningen att det skulle uppfattas som jag inte ville ses, hade en hel del jobb och helst plötsligt var sommaren igång. Jag har knappt hunnit träffa mina närmsta alls.
Och jag började tänka, är jag verkligen en sådan person som ställer in hela tiden? Nej, jag är inte det. Jag är faktiskt INTE det. Jag vill träffa folk, TRO mig, jag vill finnas till för alla, jag vill sitta och prata och ha det trevligt! Men VAD ska jag göra? Jag har jobbat extra i två år snart och måste ta alla tider som finns = måste ställa in för att jobba. Jag lever så jävla osäkert ibland att jag inte vet hur vi ska klara hyran eller andra räkningar. I och med att jag pendlar så orkar jag inte träffa folk när jag slutar klockan åtta för jag är riktigt trött efter en heldag. Har jag jobbat flera dagar i rad och är en eller två dagar ledig så vill jag vila upp mig. Självklart vill jag träffa människor då, men i min takt. Jag hinner knappt träffa min lillebror förfan. Jag har så dåligt samvete för det, jag hinner knappt träffa mina systerdöttrar eller systerson.
Jag har varit så jävla snäll förr, gjort allt jag blivit tillsagd om och tvingat mig själv vara med ibland för att inte göra någon besviken. Istället för att lyssna på vad JAG vill egentligen. Jag måste börja göra det nu. Just nu vill jag fokusera på mitt plugg och nu är jag hundvakt i 8 dagar till. Och det vill jag vara. Förr var det alltid jag som hörde av mig till allt och alla och fick ofta nej till svar, idag har jag också en liten viss procentdel att jag hör av mig. Jag har tillslut fått nog och ORKAR bara inte höra av mig längre. Och om vissa tror att det är pga att jag har träffat Fredrik så är det fel, så här har jag känt LÄNGE. Blir folk för på så ryggar jag tillbaka. Det fanns vissa som ville vara med mig hela tiden och frågade hela tiden, jag hittade på saker om att jag inte kunde osv, och detta var när jag var liten.
Jag antar att jag är en väldigt konstig människa, som är väldigt bekväm av sig och det är jag. Men det finns vissa som försöker säga och göra saker åt mig ibland känns det som, och jag går alldeles för lätt med på det. Som om jag inte har en egen vilja till att göra vad jag vill.
Jag vet inte vad jag vill säga med detta inlägg. Ett förlåt till att jag har blivit världens sämsta vän på alla plan? En tjej som ändrades helt plötsligt? Förlåt. Jag är bara så utmattad och trött. Trött på jobb, trött på krav, trött på massor.
5 kommentarer:
Vet du? Du ska inte behöva känna såhär Natalie. Jag fick också höra att jag slutade höra av mig till folk, när jag träffade Adam. Och självklart sa folk att jag hade blivit "beroende av honom" och "du är bara med honom hela tiden" osv. För det första är det inte konstigt att man umgås med sin pojkvän och sambo hela tiden, eftersom att man just precis är det: Sambos. Och för det andra så ändras man som person och får fler och fler "uppdrag" att ta hand om ju äldre man blir.
Jag skulle kunna sätta pengar på och är nästan säker på att personen inlägget handlar om, inte har någon sambo/pojkvän/flickvän. Och om det är sant så har denne inte samma förpliktelser i sitt liv och kan därför inte förstå varför du "inte hör av dig längre" osv. Han eller hon behöver aldrig fråga sin andre hälft om planer eller om det är lugnt om man sticker iväg ett tag. Det handlar inte om att Fredrik eller någon annan partner vill "hålla oss hemma", utan om att man faktiskt är ett team och att man därför inte bara kan göra samma saker som förr -lika ofta!
Försök att inte ta det personligt Natalie, du har så mycket annat att faktiskt lägga din energi på. Riktiga vänner behöver inte umgås jätteofta för att fortfarande behålla vänskapen. Dessutom går allt det där i vågor, ibland orkar man inte träffa folk, ibland har man bara ingen lust, och jag förstår inte varför människor måste konfrontera, i det här fallet, dig, och säga hur du är eller hur du agerar. Allvarligt talat, det har den personen egentligen ingenting med att göra. Du är som du är, och ingen ska ändra på det.
Du ska inte behöva känna dig otillräcklig någonstans. Just nu kanske du bara har lust att fokusera på Fredrik, din bror och din familj? Ja, och då är det så, och det accepterar man om man är en bra vän.
Kram på dig, ingenting du gör eller känner är fel Natalie. Och Fredrik har INTE gjort dig till en sämre eller mindre kontaktbar människa. Ni är superbra för varandra <3
Jag håller med allt som Jenny säger.
Kära du! Vi är så lika. Jag upplever också sånt där jämt känns det som. Att man är trist för att man vill vara hemma, själv, efter jobbet. Eller bara ha en dag och göra ingenting på. För vissa människor ställer så mycket krav, och man är rädd för att om man ändrar sig bara lite eller säger ifrån, så är man ett arsle.
Du är så himla bra Nattiz. Och det som du känner och gör är en fantastisk utveckling, för det är du som inser vem du är. Jag blir så stolt över dig. Man ska sätta sig själv först. Om du inte vill umgås så ska du INTE det. Det är ditt liv för tusan.
Du är guld. Och jag är så himla glad att du har Fredrik för han är en riktig pärla. Och du förtjänar någon så bra som honom.
Ta inte åt dig! Jag älskar dig! Fina Nädly <3
Människor har otroligt lätt för att skylla ifrån sig på att andra inte hör av sig, eller ställer in, medan det oftast är ömsesidigt och man inte vill lägga det på sina egna axlar. Och om man tror att det handlar om att man inte vill umgås eller att man känner att man måste, är det något knas. Ta inte åt dig Nattiz, det ska du verkligen inte!
Njut av det som får dig att må bra! Om det är 5 kvällar hemma själv efter jobb med din kärlek, gör det! Om du inte orkar, gör det som får dig att orka eller tillåt dig själv att inte orka. Att göra saker som andra kräver, är inte bra för någon.
Vi människor går i perioder, och vi måste låta oss göra det, och acceptera att andra människor gör samma sak.
Det viktiga är att du mår bra, för du är en fantastisk människa! Du förtjänar att må bra, och ska inte känna dig otillräcklig. Du är fabulöööös, massor av kramar <3
Att man alltid ställer in, och bara är med sin sambo. Som alla tre fina filurer säger här ovanför är det ju klart att du är med Fredrik mest av alla, det är ju lite svårt att undvika varandra om man bor ihop på, vad är det, 36 kvadrat??
Du är alltid min friend of the year, oavsett du kan eller inte kan, har lust eller inte orkar. Man har såna perioder och det är helt okej! Jag vet exakt vad du går igenom, eftersom så många störde sig på att jag jobbade så mycket när jag var femton. Men inte du! Inte du, och det är jag så tacksam för!
Du är världens bästa vän, vare sig du orkar umgås eller inte. Vi växer upp & börjar sträva efter vuxengrejer, det är alla som inte hänger med i det. Jag gjorde inte heller det, förrän jag träffade Robbin.
Fredrik har gjort dig tryggare i dig själv, du är gladare än någonsin och ni älskar varandra så mycket! Ni är perfekta för varandra!
I love you so much ❤
Skicka en kommentar