10.22.2012

Min pojkvän - dag nio

Han heter så mycket som Fredrik Prause Kanabro. Han är 20 år liten och världens finaste kille. Jag visste vilken han var när vi började prata på msn igen, vi hade gått i samma webbdesign kurs på gymnasiet och pratade lite där, men ingenting mer alls. Vi hade bestämt en dag att vi skulle träffas, men det blev aldrig av och varför vet jag inte riktigt. Antar att det glömdes bort eller någonting.

I augusti detta år så loggade jag in på msn för att jag skulle prata med Elina, och dels för att det var väldigt längesedan jag var inne på msn, så jag ville kolla lite. Elina loggade ut efter ett tag och när jag stängde hennes msnruta så såg jag att någon annan hade skrivit till mig, och det var Fredrik! Vi hade inte pratats på över ett år med varandra och det var väldigt roligt att få prata med honom igen. Vi började prata om allt och inget, delade musik, skämtade och jag hade så jävla roligt på kvällarna. Vi pratade minst 5 timmar dagen och tiden bara flöt på tills det var läggdags. Jag kollade knappt på tv längre utan satt på msn om kvällarna istället, och sakta men säkert gick msn över till sms. Vi började höras varje dag och jag började verkligen fatta tycke för denna kille. Vi träffades en gång och kollade på film, käkade pizza och bara hängde. Sedan en kväll, som är den bästa kvällen i mitt liv som hänt tror jag, var att han gick ända från Ramnäs HEM till mig. Alltså, bara den grejen?! Jag var väldigt nervös och trodde först att han skämtade med mig, men nej. Klockan fyra på natten mötte jag honom vid Lidl. Efter det så började vi umgås mer och hördes av varje dag och på den vägen är det. Jag mötte min fina prins, och nu sitter han här bredvid mig, låter mig lyssna på musik medan han har mute på tv och läser texten istället för att ha ljud (aaaw redan där!).

Alltså denna kille. Han är så himla himla fin. Omtänksam. Smart. Har en sådan passion för musik. Han har ett hjärta av guld och jag känner mig så otroligt trygg med honom. Han har världens finaste leende. Sötaste ögonen. Humor av dess like och jag kiknar av skratt varje gång jag är med honom. Han lyssnar på en. Kan konsten att reta en när man ska prata i telefon genom att kittlas. Han är underbar, och jag är otroligt lycklig över att han är min.

Han är min.

<3


3 kommentarer:

Jenny Frank sa...

Åh, mys<3 GÅ från Ramnäs liksom?! Sick!

Anonym sa...

gulliga ni är <3 det är kärlek det / kram mamma

Annica sa...

Åh, gulli gull!!! :)