only love is all maroon

Igår, den 5:e april firade jag och min kärlek ett halvår. Kan inte beskriva med ord hur kär jag är. Hur glad han får mig och hur bra han får mig att må. Han är omtänksam, rolig, snäll, jordnära och finns när jag behöver honom som mest.

Jag älskar att ligga på hans bröst och känna hans lukt och närhet när vi kollar på film i sängen. Jag älskar hans pussar vid min hals. Jag älskar när han fuldansar och fulsjunger samtidigt som han gör sina roliga miner och kollar sig själv i spegeln. (All the time!!) Jag älskar att han frågar om jag mår bra och hur det är med mig. Att han tröstar mig och kramar om mig när allt inte känns så bra. Att han leder mig till sängen där jag får prata ut och gråta i hans famn. Varje gång jag kommer hem från jobbet möter han mig i dörren och ger mig en puss och en kram. Jag älskar när han aldrig kan hålla sig från skratt när han ska vara allvarlig, eller att jag varje gång får han att garva när han blir "sur". Att han är världens bästa på att laga mat. Att han är smart och kan otroligt mycket. Att han alltid har skratt nära till hands och att jag alltid skrattar med honom. 

Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan honom. Det jag känner för honom är så starkt. Kan man verkligen känna så här starkt redan efter ett halvår?

Jag minns innan han kom hit till mig så satt jag i min fåtölj och vi skrev på sms. Det verkligen värkte i mina armar efter honom. Hur är detta möjligt?

Vi är väldigt olika men lika på många plan och vad roligt vi har roligt tillsammans. 

Min finaste. Vad jag älskar dig.