i och med min uppsägning så har jag haft en enorm ångestklump i bröstet. det har varit väldigt mycket nu i vardagen, massor med onödiga saker som bara är en fis i rymden. ouppklarade knutar som löst ut sig tack vare min kärlek, som finns med mig i vått och torrt. vänner som lyssnar, föräldrar som bara är fantastiska. jag vet att allt kommer bli bra. jag var på jobbintervju och jag fick anställningen inom bemanningen i västerås. det löser sig alltid med jobb, det finns alltid kontakter där ute som kan fixa ihop någonting. jag är i en fas där jag bara provar på allt och kanske inte riktigt tänker mig för att jag måste kämpa liiite mera. jag är en människa som kanske ger upp lite för lätt, men jobbet på K gjorde mig utmattad och gav med mig tanken om att jag inte ska tillåta mig jobba på ett ställe som jag inte trivs på eller mår dåligt av. okej att jag ger upp, men magkänslan inom mig bestämmer, och så måste det få vara. jag har varit egoistisk och inte tänkt att jag lever faktiskt med en människa som också blir utsatt för att jag bara byter jobb (det känns som om jag gör det hela tiden) och det fick mig att tänka till otroligt mycket. på detta jobb jag är på går det inte att vara på, tro mig, det går inte.
men jag har tur som har världens bästa pojkvän som stöttar mig i 140 % även om jag gjort honom besviken på något plan. han är den finaste jag någonsin har mött, så otroligt kärleksfull och jag älskar honom. mycket. av hela mitt hjärta.
nu ska jag bara gå vidare, inte älta och ta nya tag inför framtiden. förhoppningsvis blir 11 juli en bra dag. snälla, låt det få bli en bra dag.
kämpa nattapatta. det LÖSER sig fohelvede!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar