Idag vill jag bosätta mig i en ubåt i indiska oceanen. Vill lägga mig ner långt under jorden och inte göra någonting. Inte tänka, inte göra, inte skratta, inte prata.
Jag har länge känt mig neutral och inte haft någon vilja att göra någonting alls. Inte vetat vad jag vill, inte vetat någonting. Jag VET ingenting. Folk frågar vad jag vill göra, hur mår jag, hur saker och ting känns - och jag VET inte. Jag vet inte vad jag vill göra med livet. Jag vet inte vad jag vill plugga med. Jag vet varför inte jag vill till Stockholm EGENTLIGEN, jag vet inte varför jag tycker just så om vissa saker eller si om andra.
JAG VET INTE. Och jag orkar inte bry mig om att jag inte vet. Jag har gått på mina sista duracell batterier, som har gått några år för långt. Nej jag vet inte hur jag mår. Jag har så mycket frustration inom mig att jag inte vet hur jag ska få mig ur den. Måla? Prata med någon? Skrika? Träna? Isolera mig? Skriva av mig?
Jag vet inte.. Jag vet fan inte.
2 kommentarer:
hej finisen.
jag visste inte riktigt hur pass jag ville till göteborg, men man har ju lekt med tanken. när jag hamnade här kändes det bara rätt, kanske är det samma för dig?
jag älskar dig & jag är alltid ett samtal bort. det vet du.
ta ett steg i taget bara, älskling. ibland blir saker bara, utan att man har vetat. och det blir bra ändå.
i love love love you.
älskade vän.
du behöver sitta på en sten i skogen i två dygn ungefär.
tycker du ska göra precis som jag gjorde.
åka i väg till Stockholm, ta in på ett vandrarhem, på där ensam i två dygn och bara var för dig själv.
i två dygn.
gå på ett museum, om du vill.
gå på kaféer.
sitt på en sten.
men gör det, och tillåt dig att vara tyst och ta in.
var dig till lags.
gör det.
love you.
Skicka en kommentar