Min syster Emelie. Vi är väldigt lika på många sätt, samtidigt som vi är väldigt olika. Eftersom det skiljer fem år mellan oss så är det kanske inte så konstigt. Vi har haft en väldig tuff relation mot varandra genom vår barndom. Vi hade många roliga stunder samtidigt som vi kantades av svåra tider också, men vilket syskonpar bråkar inte? Jo alla, och vi hade våra stunder. Men jag tror vi lärde oss väldigt mycket av det, för idag är vi tajtare än någonsin. Jag menar, häromdagen kunde vi ringa varann tio gånger på samma dag för vi hade saker att prata om.
Det bästa med Emelie är att hon förstår mig och jag kan prata med henne om vad som helst! Är det något så kan hon hjälpa mig. Hon finns alltid vid min sida! Jag är otroligt stolt över Emelie. Hon är en duktig mamma, påhittig, snäll, rolig, vacker, förstående, humoristisk, bakar otroligt goda & FINA tårtor (lite avundsjuk där!), har ett hjärta av guld. Jag är riktigt stolt över att ha henne som min syster, för hon är verkligen den bästa som finns!
Jag tänker mycket på när vi var små och lekte ute på tomten, att jag aldrig fick vara med egentligen och stod där och hängde med blöja och ropade att jag "josså" ville vara med. Eller när hon tvingade mig att leka med barbie fast jag verkligen avskydde det. Eller som den gången hon fick mig att ta reda på från mamma vad hon skulle få när hon fyllde år (en spice girls tavla) och jag kan ha dåligt samvete för det än idag, haha. Jag älskar också när jag stod och smygkollade på henne när hon var i sitt rum, när vi bodde på åkervägen, och och när hon stod och gjorde sig i ordning stod hon och dansade. (Stalker, hahaha känns som det!) Alla gånger jag fick följa med mamma när hon aldrig kom hem och vi var ute och letade efter henne. Hon satt i lekparker med andra "coolingar" och levde livet! Ja, det är mycket vi har gått igenom och mycket som vi ska uppleva. Alla fina syskonbarn jag har, som gör livet värt att leva. Jag älskar dig syster min!
Min älskade lillebror. Mitt liv skulle verkligen inte fungera utan honom vid min sida. Sedan den dagen han föddes har det varit vi liksom. Han är min dyraste ägodel i livet. Han har lärt mig så mycket här i livet som jag kommer ta med mig för all framtid. Jag är otroligt stolt över att vara hans syster. När jag känner mig ledsen eller bara behöver bli glad är det dit jag går. Det allra bästa är när man kommer dit, möts av ett stort leende och ser en kille med massor utav bus i ögonen. Eller när han kollar på film och man ligger bakom och kliar hans rygg, vilket han älskar. När jag får höra hans skratt, oj.. DET är det bästa som finns, för hans skratt är nog det vackraste ljud jag vet. Det finns många tankar bakom hur han hade varit om han hade varit som mig, om ni förstår vad jag menar. Jag undrar vilken sport han hade valt, vilken gymnasielinje, vilken cool bil han hade köpt vid sin första lön, vilka intressen han skulle ha - tjejer ;) haha, (fast å andra sidan har han ju mig, mamma och Emelie så det är ju lugnt på den fronten liksom! Vi är ju hans tjejer!), hockey, fotboll eller liknande. Han skulle vara så sjukt busig, för han är redan busig idag! Min fina älskade lillebror. Han är perfekt precis som han är, och gud vad jag älskar honom. Världens bästa brorsa!
Min finaste finis.
Jag älskar mina syskon så innerligt mycket. Finns inte ord att förklara hur mycket jag älskar dom.
Ni är verkligen mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar