Idag lämnade jag av min älskling i Fagersta. Han ska jobba där i sju veckor och ska bo hos sin mamma. Usch, jag är helt gråtig. Hur ska jag liksom klara mig? Som han sa till mig idag: Två dagar kommer det kännas skönt men sen blir det bara jobbigt.
Vill ha honom nära. Kunna pussa honom när jag vill. Känna hans doft. Få en kram. Prata. Hålla hans hand. Kittla honom. Reta honom. Hålla om honom. Laga mat med honom. Vara honom nära.
Jag VET att detta är för en bra sak, pengar. Men jag känner mig så jävla ensam. Precis som jag kände mig innan jag träffade honom. Han är mitt liv. Jag vet inte vad jag har gjort och hur jag har klarat mig innan jag träffade honom.
Tanken att jag får sitta och kolla på tv själv, vara själv hemma, göra saker själv är så.. jag vet inte hur jag ska säga - meningslöst?
Så fort vi är lediga och vi har tid kommer han hit eller jag åker dit, absolut. Det är bara så jobbigt och det är inte roligt alls.
when you kiss my neck,
I shiver.
when you kiss my cheek,
I laugh.
when you kiss me,
I fall in love with you every time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar