Åh min fina bror. Vad jag älskar dig! Finns så mycket jag vill prata med dig om, vill dela tankar med, höra om dina drömmar, vad dina intressen är, vilka saker som gör dig arg, hur skolan är, varför du kommer hem senare än du ska? Har så många funderingar och tankar. Vill veta så mycket om dig, och jag vet, absolut det mesta. Men hur du mår. Hur du känner dig. Hur mår du?
Det är någonting jag aldrig kommer få svar på. Allt jag kan göra är att anta om hur du mår. Jag kommer aldrig att kunna bli faster, fira att du tagit körkort, studenten, aldrig få se dig gifta dig, fira din första anställning, dop av dina egna barn - det smärtar mig.
Men du ger mig så mycket positivt också, genom att leva. Att finnas. Sprida din glädje, din kärlek, dina ögon, att jag får pussa dig hur mycket jag vill (nästan) utan att tycka att jag är en töntig storasyster, haha. Vilket du kanske tycker jag är iallafall ;) Jag älskar dig så otroligt mycket, och tack för att du blev min bror. Du har lärt mig väldigt mycket, vi har ett syskonband som är väldigt speciellt och dyrbart. Ditt skratt är det bästa <3
Du är mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar