Jag och mamma åkte iväg helgen efter Halloween för att tända ljus på lite nära och kära som lämnat världen. Först gick vi till min gammelfarmor Astrid, och jag har lite ångest och dåligt samvete när jag åker ut just till hennes grav, dels för att - jag hann aldrig se henne sista gången innan hon dog. Jag tror det var hennes födelsedag eller om vi bara skulle gå dit och träffa henne, men jag orkade inte. Tyckte det var tråkigt och det tog alltid så lång tid. Idag ångrar jag det, för hon var världens snällaste och finaste "farmor" - kallade alltid henne farmor istället eftersom jag ansåg henne som min farmor, då jag aldrig träffat min riktiga. Men som barn är man ju hur som helst, man tycker ju vissa saker och så är det, hur ska man veta liksom? Ville verkligen se henne en sista gång, om jag fick den chansen idag. Ångrar också att jag inte bara gick till ålderdomshemmet och hälsade på henne? Skulle jag gjort idag om hon levde. Hon skulle ha varit 101 år i år. Coolt!
Sedan gick vi till min farmors grav, som jag aldrig har träffat. Inte min pappa heller för den delen då hon dog två veckor efter han föddes. Hon fick havandeskapsförgiftning och på den tiden gick det inte att göra någonting åt det, tyvärr .. Hon fick veta iallafall att det blev en pojke (hon fick inte träffa pappa alls) och viskade fram att han skulle heta Mikael. Så fint! Blev så rörd när jag fick höra det. Fina pappa, önskar så att du hade fått träffa din egna mamma.
Sedan ville jag tända ett ljus på Kajs grav också, känns fortfarande så otroligt konstigt att han inte finns kvar bland oss. Finns inte på kartan på något sätt. Hittade inte hans grav först, men efter envishet fann jag den. Fina Kaj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar