Är helt slut efter idag. Det tar på krafterna att komma in i allt nytt jobb, hur man ska vara, vad man ska tänka på. Samtidigt känns det så svårt, för det känns som om jag bara "är" där, och liksom inte våga göra någonting. Jag var väldigt mycket med barnen, läste sagor, spelade spel, pysslade med paket och sådär, men allt är så nytt. Att gå från ett jobb till ett helt annat är en stor omställning. Jag är en människa som tror att jag måste kunna a l l t på samma dag fast jag inte har någon erfarenhet. Jag har sjukt stor prestationsångest, jag får verkligen inte misslyckas för annars kanske de inte vill ha mig och jag måste liksom prestera. Det är så jag känner och visst, jag kan ta hand om barn - det är inte svårt, men det är själva arbetet. Hur dom jobbar, vad man får göra och inte göra osv. Jag vet att jag bara ska ta det lugnt och hänga med, försöker göra det, och det är bara min andra dag att jobba med barn. Så det är inte lätt i början men ändå. Ska stänga på onsdag och jag kan inte ens alla barn namn? Hur är systemet när de går hem? Prickar jag av? Är det deras mamma och pappa? Har någon inte sagt till innan de går? Hämtar en farmor eller morfar barnet? SHIT! Fick sådan PANIK idag på rasten, hade tårar i ögonen när jag pratade med en fröken där, men vi stod ute så jag kunde skylla på att blåsten gjorde mina ögon sådär.
När jag hade min 30 min rast ringde Fredrik och jag kunde inte hålla mig, var så ledsen för jag ska göra allt så jävla mycket mer komplicerat. Vill verkligen inte börja allt detta negativt och känna" fem timmar kvar att jobba" för jobbet är ändå lätt. Inte skitlätt men det är liksom, leka med barn och ändå vara vuxen.
Jag är aldrig nöjd känns det som. Vad fan vill jag jobba med då?? Antagningen öppnade idag och jag ska söka socionom, vill bli skolkurator för att lyssna, det är det bästa som finns. Kunna ge råd och stötta barn som behöver det. För det är någonting som jag älskar att göra, både barn och ungdomar. Kan tänka mig jobba på högstadiet eller gymnasiet som kurator. Och det är en bra erfarenhet detta, att jobba inom förskola, jag vet.
Varför ska jag vara så komplicerad???? Blir trött på mig själv.
2 kommentarer:
ta det bara lugnt Natalie. Jag vet hur du känner, och det tar ett tag att komma in i det. Jag kan inte ens alla barns namn, det är helt omöjligt!
När dom ska hem så prickar man av i listan, och jag brukar aldrig veta vems mamma, pappa eller farmor som kommer, men det är ju bara att hänga med och mamman kanske frågar: "Vart är rasmus då"? t ex. Jag har väääldigt sällan vetat vad barnet som går hem heter, men antingen frågar jag bara ett annat barn: "Vad hette han nu igen?", eller så säger jag bara: "Nu har jag hjärnsläpp, vad heter du nu igen?", eller "Vem vare du skulle hämta nu igen".
Ta det bara lugnt, det är ju så himla många barn så det är ju inte konstigt att man inte kan alla barns namn efter två dagar. Du fixar det där galant, och om du är osäker så äre ju bara att fråga :) Ibland känner man sig vilsen där, men det är inte konsigt, för dom är väldigt virriga där. Och förstå då som vikarie vad virrig man blir.
Du fixar det!! :) <3
Slappna av vännen. Det blir vad DU gör det till. Oroa dig inte så mycket, för om folk tycker att du gör ett dåligt jobb eller fel så säger de det till dig. Garanterat. Och om du undrar saker, fråga och prata med personalen.
I grund och botten, ta det lugnt och gör det du ska. Och fråga. Hur mycket som helst.
Skicka en kommentar