Jag har älskat mitt liv varenda minut och sekund under alla mina 20 år. Vissa dagar inte alls, medan vissa dagar för fullt. Jag har haft en otroligt fin barndom + tonår med några inslag av jobbiga nedgångar. Jag har haft en familj som har hjälpt mig genom svåra tider, men samtidigt delat glada minnen. De har stöttat och peppat mig så otroligt mycket och jag vet inte hur jag ska visa mina föräldrar min tacksamhet jag har över att de finns vid min sida. Hur mycket de har hjälpt mig, visat sitt intresse för saker och ting, skrattat med mig, haft våra duster men att vi snabbt rett ut dem, retats med varandra, fått dela och sett fina saker, alla resor, överraskningar, upplevelser - tack. Jag vill tacka er så mycket för en otroligt fin och underbar barndom som ni gett mig. Ni har visat mig många saker som jag kommer bära med mig resten av livet, ni har lärt mig otroligt mycket som jag kommer att tänka på i vissa situationer. Ni har framförallt lärt mig att livet är här och nu. Jag behöver inte stressa efter ett visst ideal, eller ett visst tänk. Jag är jag, och ni älskar mig för den jag är. Och jag älskar er. Tack.
Min syster - en människa som betyder mer än någonsin. En barndom som kantats av syskonkärlek med väldigt stora inslag av bråk och duster. Vi var i olika stadier under tonårs tiden, vilket gjorde oss väldigt olika och knappt kom överens. Idag är läget annorlunda och vi har lärt oss mycket av varandra, JAG har lärt mig otroligt mycket av dig. Jag är väldigt stolt över att jag kan säga att du är min syster. Du ger mig många skratt och att ha lärt känna dig ännu bättre nu än vad jag gjorde förr gör mig lycklig. Du är väldigt speciell för mig och jag älskar dig.
Min bror - om ord kunde beskriva hur mycket jag älskar dig skulle inte någon bok, tidning, papper av alla dess slag i hela världens räcka till. Min största hjälte genom tiderna. Den människa som förstår mig mest, är du. Jag älskar att få höra dig kikna av skratt när jag kittlar dig eller fjantar runt mig som en teaterapa för dig, jag älskar ditt sätt att ropa efter mig, jag älskar att oavsett om du förstår mig eller inte vet jag att du alltid finns där. Jag älskar att krama om dig och få pussa dig på dina mjuka kinder. Jag älskar att få se dig le åt dig själv i spegeln när mora träsk spelas på högsta volym och att du gläds så himla enkelt. Jag älskar hela dig och vet inte vad jag skulle göra utan dig. Du är mitt allt. Mitt allt.
Mina vänner - tanken att ni accepterar mig för den jag är och bryr er om mig för mitt inre gör mig lyckligare än någonsin ska ni veta. Jag vet inte hur jag har förtjänat att hitta fantastiska människor som ni, som får mig att skratta i svåra stunder, roliga stunder, prata ut, få råd, skämma ut oss, skapa underbara minnen som man kan leva på i flera år. Ni betyder allt för mig, och jag älskar er.
-----
Tjugo år på denna jord. Jag kan fortfarande inte förstå att det har gått så här snabbt. Jag kommer ihåg när jag skulle börja ettan för guds skull. Hur man fick sin första penna som satt fast med shit på tavlan, då det var med krita och inte whiteboard. När man fick en fadder och alla sommarlov som var världens bästa grej. Alla onödiga intriger i tvåan och hur otroligt jobbigt det var att springa en skogsrunda på gymnastiken när man 10 år senare inser att det är världens kortaste runda. När man sprang runt på alla discon i mellanstadiet till de fjortisberövde skoldanserna på högstadiet. Fått resa och sett delar av världen, sett kändisar som man blir helt till sig av till att flytta hemifrån och bo alldeles själv. Spelat en godiscabaré till att få vinna en ture för dans på galakvällen - som är det största som hänt eftersom dans ligger mig varmt om hjärtat. Upptäcka musik från alla håll och kanter till att fått blivit moster till tre underbara barn, bytit mobil ett x antal gånger till att börja få en besatthet för new york - som jag senare fick åka till. Mått dåligt och grävt ned mig själv alldeles för djupt till att hitta tillbaka till ljuset och kunna andas helt normalt.
Precis som jag fick göra, för tjugo år sedan på BB i Västerås.
Jag har varit med om mycket i mitt tjugoåriga liv, och mycket mer ska jag uppleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar