Älskade Alicia. Den dagen du föddes ändrades mitt liv radikalt. Från att inte riktigt ha någonting att leva för, så fick jag det den 10:e april 2007. Du. Min kärlek till min första systerdotter blev skyhög och jag har aldrig känt en sådan stark kärlek till någon förr, så som jag gör till dig. Hela du är så otroligt vacker och fin, både utsidan och din insida och jag hoppas innerligt att en dag så kommer du tycka likadant.
Jag har så mycket skuldkänslor över att jag inte räcker till som moster för dig. Dagar där du vill leka men jag säger att jag kommer snart och inte har någon ork, gör att jag blir så otroligt arg över mig själv. En dag står du där, med din studentmössa och har ett eget liv. Och jag hoppas att jag kommer vara en stor del av det då också. Allt jag vill är att umgås och leka, busa och göra allt som du vill.
Anledning jag just känner så här, är att jag är stressad. Jag känner att jag måste vara överallt och vara social, måste hitta på saker, måste jobba, måste, måste, måste. Jag har ingen ork till alla dessa saker, och jag vill bara ge ett ursäkt till alla i min närhet, vänner och familj som känner att jag inte hör av mig, inte ringer, kommer förbi och hälsar på osv vill jag bara säga förlåt. Just nu är jag stressad och vet inte vart jag ska ta vägen själv. Jag vill bara ta det l-u-g-n-t. Detta är ingen säga upp min vänskap osv, men bara en anledning till att jag varit så dålig på att höra av mig. Samt att jag känner bara att jag inte räcker till, till ALLA som jag vill räcka till. Jag vill inte känna att jag bockar av en lista för nu har jag umgåtts med den här personen, jag vill umgås för jag VILL. Men jag orkar inte just nu. Kom in på något helt annat känns det som, men skönt att få ut allt. Hoppas det är någon som förstår, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig heller... Kanske behöver vara själv här hemma ett tag och bara vara liksom. Finna ro och hitta rutiner, för känner att jag måste (ett måste igen!) ta tag i träningen igen också.
Nåväl, allt löser sig. Det gör det.
Vill bara säga tack och att jag älskar Fredrik, min familj och mina fina vänner. Ni är bäst!
3 kommentarer:
Lilla hjärtat. Jag är exakt likadan. Jag hör aldrig av mig till någon, och jag får så himla dåligt samvete för det. Men vet du vad? Man måste alltid sätta sig själv i första rummet. Man har inte tid att träffa ALLA sina vänner samtidigt som man ska träna, prestera på jobbet, tvätta, träffa sin familj, diska, handla och städa hemma.. Det GÅR bara inte, och thats life. Men vet du vad det bästa är? Det är att de riktiga vännerna förstår!
Jag tycker att du ska vara hemma tillsammans med din man och bara ta det lugnt så mycket du kan. Man behöver inte ringa och känna att man måste umgås med allt och alla. För det är bara att inse fakta, man är ingen jävla superhjälte.
När jag träffade dig i måndags så tänkte jag att: "wow, fan vad Natalie tar hand om sin familj, nu skulle hon till sin farfar liksom, hur många 21 åringar åker hem till sina mor/farföräldrar en ledig måndagförmiddag?", och det tycker jag bara är en av alla tecken på att du är en helt underbar person. Du behöver inte göra dig till, KRAM <3
Jenny, att höra dessa ord gör mig otroligt glad. Blir varm i hjärtat och en tår kom fram. Eller hur, man är ingen superhjälte och det är bara att inse precis som du skrev. Sätta sig själv i första hand, det är det jag måste göra. Väldigt viktigt, annars går man in i väggen och det vill jag inte.
Tack för dina ord, satte pricken över i:et :) KRAM <3
Jenny, att höra dessa ord gör mig otroligt glad. Blir varm i hjärtat och en tår kom fram. Eller hur, man är ingen superhjälte och det är bara att inse precis som du skrev. Sätta sig själv i första hand, det är det jag måste göra. Väldigt viktigt, annars går man in i väggen och det vill jag inte.
Tack för dina ord, satte pricken över i:et :) KRAM <3
Skicka en kommentar